Oral candidos är det som i folkmun kallas för svamp i munnen. Det är en svampinfektion vi hittar i munhålan, även känd som “torsk i munnen”. Hos friska människor förekommer candidos som en del av den normala bakteriefloran. Men svampen kan växa till sig och orsaka problem. Normalt sett i munhålan finns inte förutsättningar för att en svampinfektion ska utvecklas. Om immunförsvaret blir nedsatt på grund av sjukdom eller medicinering ökar risken för att en infektion ska bryta ut. Svamp bland yngre barn kallas ofta för torsk och är ett tillstånd som i normala fall läker av sig själv.

Det finns flera anledningar till att man får svamp i munnen. Det är främst personer med svagt immunförsvar som är mest benägna att drabbas; småbarn, sjuka, gravida och äldre. Den vanligaste orsaken till svamp i munnen är ett nedsatt immunförsvar hos en individ, detta kan vara både lokalt i munnen eller generellt i kroppen. Svampinfektion i munnen kan vara ett första tecken på en HIV-infektion.‍

Lokal svampinfektion
‍Detta tillstånd kan uppkomma i samband med belastning från en tandprotes. Med en illapassande tandprotes i kombination med bristande munhygien eller muntorrhet, är det vanligt med svamp i munnen.‍

Försämrat salivflöde
Det här är en mycket vanlig orsak till oral candidos.

Andra faktorer
Rökning, medicinering med steroider och måltider med högt sockerinnehåll.

Generell svampinfektion
Detta tillstånd är starkt kopplat med ett nedsatt immunförsvar. Medicinska tillstånd som sätter ned kroppens försvar kan vara; endokrina sjukdomar, tumörbildning, immunbristsjukdomar, strålbehandlingar, hematologiska sjukdomar, undernäring samt läkemedelsbehandling såsom cytostatika och antibiotika.

Vanliga symtom på svamp i munnen är gråvita beläggningar och små blödande sår. En brännande känsla i mun och svalg bör man vara uppmärksam på samt att mungipor kan spricka och bli irriterade.

Till övervägande del är symtom på svampinfektion i munnen måttliga. Oral candidos finns i olika varianter, även färgskillnader förekommer. Den vita svampen ger gråvita eller gula beläggningar medan den röda svampen ger en röd irriterad slemhinna där sveda är ett utmärkande symtom. En del beskriver irritabel slemhinna och rodnad som vanliga symtom för svamp i munnen, men även en förändrad smakförnimmelse.

Rent utseendemässigt kan svamp yttra sig i form av vita, avskrapbara prickar på tunga och slemhinna. Är man ihärdig med att skrapa bort det som till synes är plack kan den underliggande slemhinnan blöda och bli illröd. Den kroniska varianten av svamp i munnen är ofta vita förtjockade områden som inte går att skrapa bort, något som är vanligare bland rökare. En röd och irriterad slemhinna under den avtagbara protesen är också vanligt när man har svamp.

Upplever du den symptombild som beskrivs för en svampinfektion eller har symtom i form av förlorad smak, sveda och rodnad, är det rekommenderat att du tar kontakt med din tandläkare för utredning och uteslutande av sjukdomar. Det är viktigt att ställa en diagnos då förändringar i slemhinnan kan vara av både god- och elakartad karaktär. Finns en slemhinneförändring kvar i mer än två veckor är det viktigt att ta kontakt med oss så snart som möjligt.

Vid onlinebokning ska du välja en akuttid (det vill säga en delundersökning som kostar 575 kronor). Då kan tandläkaren göra en bedömning av ditt vårdbehov, och se över vilka behandlingsalternativ som är bäst lämpade för att åtgärda dina besvär.

Många svampinfektioner är självläkande och går över efter en till fyra veckor, men det är viktigt att först utreda bakomliggande faktorer till sjukdomen för att sätta in adekvat behandling. Svamp i munnen som orsakas av läkemedel försvinner när läkemedlet sätts av. En god hygien är avgörande för att bli av med svampinfektion i munnen. Får du en infektion i samband med en protes behandlas den i många fall med klorhexidin eller nystatin samt att protesen justeras till optimal passform av en tandläkare.

Behandling för en kronisk och en akut svampinfektion varierar. En svampinfektion till följd av muntorrhet kan behandlas med salivstimulerande medel och saliversättningsmedel.

Vid val av läkemedel för att bli fri från svamp används ofta nystatin, en oral vätska man bör skölja med fyra gånger dagligen i en till två veckor. I vissa fall kan denna behandling förlängas ytterligare ett par veckor.

Väljer man en mer systemisk behandling med läkemedel, övervägs Flukonazol, oftast i tablettform i cirka två veckor. Även krämer innehållande hydrokortison kan kombineras med lokala samt systemiska läkemedel mot svamp.

Svamp i sig är inte farligt, men en frisk person utvecklar inte en svampinfektion. Därmed måste orsaken utredas då underliggande sjukdomar kan ligga till grund för att svamp bryter ut. Bland patienter som är svårt sjuka bör man överväga profylaktisk svampbehandling då risken att utveckla oral candidos är stor.

Patienter som har strålbehandlats mot huvud-/halsområdet är även i riskzonen och profylax bör övervägas även här. Hittar man de utlösande faktorerna till svampinfektionen, kan man få den under kontroll och behandla den korrekt.

För att förebygga svamp i munnen är det viktigt med en god munhygien och regelbundna munvårdsrutiner. Läkemedelsbehandling har i många fall god effekt, men brister den orala hygienen och bakomliggande faktorer ej åtgärdas är risken för återfall stor. Detta ses ofta hos muntorra patienter där recidiv förekommer i stor utsträckning

Viktigt att komma ihåg är att hålla en slemhinneförändring under uppsikt och inte vänta med att söka sig till vård då andra sjukdomar kan vara kopplade till förändringar i slemhinnan. Svarar din kropp inte på behandling är det viktigt att kontakta din tandläkare för en djupare utredning så att rätt diagnos ställs.

Huvudpunkter att beakta för att undvika svampinfektion är följande;‍

- Upprätthåll goda munvårdsrutiner
- Sök dig till rökavvänjning
- Minska sockerintag
- Stimulera saliven; använd salivstimulerande medel och saliversättningsmedel samt ät fiberrik kost.

‍

‍